Det hände något roligt nu på kvällen. Eller roligt och roligt... Oliver insåg plötsligt att hostmedicin inte smakar så förskräckligt. Det var tystnaden som fick mig att bli alldeles stilla.

Jag stod i Adams rum och höll på att göra klart inför natten. Lars satt i soffan och vrålhöll Oliver för att få i honom medicinen. Han skrek som en tok och ville absolut inte ta den. Så har det varit hela vintern. Han har vägrat att ta medicinen vilket har resulterat i att förkylningen har suttit kvar i bröstet på honom månad efter månad. Jag har faktiskt varit lite orolig över att han aldrig blir frisk.  
Adam var inte speciellt svår att ge, han åt den som han aldrig gjort annat.

Jag vet inte om det har att göra med att Oliver sett lillebror göra det. Men så började han plötsligt att svälja medicinen. Och han tyckte det var gott!! Han låg alldeles stilla i Lars famn och när medicinen var slut ville han ha mer.

Jag hoppas verkligen att Oliver blir frisk nu och att förkylningen håller sig långt borta.


Bild tagen sommaren 2010. Min omöjliga unge som charmar alla med sin envishet och busighet.

Just nu är Oliver inne på att bygga kojor överallt, och i kojan ska man lägga alla kuddar, gosedjur och filtar man kan hitta i hela huset. Och så rullar han runt och skrattar för sig själv.
Adam försöker förstå och hänga med men brorsan är ju så hårdhänt i lekar.





Det är mycket viktigt att vara uppfinningsrik när man går hemma bara vi tre. Tur att vi har två våningar att leka på.

Vad gör ni när ni bara har en innedag?

Hipp hipp hurra för idag är Adams födelsedag!
Tänk att han blivit så stor. Var har det här året tagit vägen? Han är ju min lilla bebis, eller var i alla fall.
Tänk så go och snäll han är jämt, alltid glad och underbar.
Mamma älskar dig så mycket!



Det är så viktigt att njuta av varje dag, för tiden bara rinner iväg.

Oj det har visst inte blivit något bloggande på hela helgen. Kanske för att det har varit fullt upp, och den tid jag har hållit mig hemma så har jag varit trött och seg.
I fredags kväll var jag ju ut med Lisa i Västerås. Det var riktigt mysigt och trevligt. Jag blev lite bakis dagen efter men det var det värt.
På lördagen var jag hem till syster och hade tjejkväll med min musin och min kusins flickvän. Det var riktigt mysigt det också. Särskilt eftersom syster fått det så fint hemma efter lite ikeashopping.

Idag var barnens faster och kusin här. Jag bjöd på citronmarängtårta, vilket var första gången jag gjorde. Jag är inne i en riktig bakarglädje just nu så ni får gärna komma med tips!

Imorrn ska jag ut på landet för att hämta hem hunden. Och på kvällen blir det träning.

Trevlig söndagkväll på er!


Det här hittade jag på Olivers rum när vi gick upp för att leka lite innan sängdags.
Det är så roligt att kusinerna tycker så mycket om mina barn, och minst lika kul att mina barn gillar sina kusiner också förstås.

Så här kan det se ut när sängen ska bäddas här hemma. Barnen älskar att krypa runt och kasta sig mellan kuddar och täcken. Hur kul kan det va liksom?

Det är så himla roligt att jämföra pojkarna med varandra, för dem är så extremt olika. Det är verkligen sant, att man får en av varje. Jag och min syster är också helt olika men ändå kommer vi så bra överrens. Jag hoppas att Oliver och Adam kommer växa upp och bli lika bra vänner.


Oliver, sommaren 2010.


Adam, hösten 2011.

Oliver har startat dagen med att leka med en av sina nya leksaker: trolldeg.
Eller det kanske heter nåt annat, den där köpta degen?
Hur som helst tycker han att det är jätteroligt!

Det blev en supersnabb promenad med hunden eftersom det regnade ute.
Sedan åkte vi direkt till Madde och Melvin för lite lek. Det var roligt för båda barnen vilket var otroligt skönt att se. Oliver har ju varit lite för liten för Melvin hela tiden eftersom det skiljer 14 månader på dem. Och Adam har varit jätteblyg när vi varit där, men som sagt så gick det jättebra idag!
Adam somnade i bilen på väg hem och efter lite blodpudding somnade Oliver också.

Nu vaknade Adam så det blir lite mys innan brorsan vaknar!


Oliver och Melvin i april 2011... tror jag det var...

Oj vad sena mornar vi börjar få. Idag vaknade vi halv nio! Det är ju helt otroligt för att vara mina barn.
Men det är faktiskt ganska skönt, och det gör inget att Oliver somnar åtta istället för sju.
Däremot att han inte sover på dagarna, det är en omställning. Ok, det kanske blir en halvtimme eller en timme men det är väldigt lite ändå.
Vi får bara hoppas att vi kommer i tid till dagis nästa vecka...


Busfröet Oliver som har blivit charmigare än han nånsin varit.

Oliver och Beyla var på hugget idag när vi var ute och lekte i stormen.
Jag tror Oliver gjorde en Ronja Rövardotter, ett vårskrik. Han har inte fattat att det är december, hihi.

Adam har varit gnällig hela morgonen och somnade utmattad i babysittern framför teven. Han är fortfarande inte kry, och det värsta är att jag måste väcka honom och släpa honom fram och tillbaka till dagis.
Inte lätt att vara minst i familjen...

Jag kan inte låta bli att skratta åt Oliver trots dålig sömn och tidig morgon.
Han fick sova i vår säng i natt för att han var så orolig. När han vaknade för en stund sedan så studsade han upp och tände våra smålampor vid sängen. Först Lars lampa, sen sprang han runt och tände min. Därefter sprang han bort till min klädhög och hämtade min behå som han gav till mig.
Det var alltså hög tid att gå upp! Så här gör han nästan alltid när han sover i vår säng.
Är han inte världens sötaste ändå?

Igår köpte vi en hoppgunga till Adam men det var inte riktigt samma fart som när Oliver hoppade i den som liten. Däremot tyckte han att det var roligt att hänga en stund och komma upp i (nästan) samma höjd som brorsan.




Och så måste jag berätta att min vän Madde kom förbi med lite kläder som jag kanske ska köpa Oliver om han kan ha dem. Och till min förvåning så blev Adam helt plötsligt blyg för henne.
Min älskade lillprins har äntligen blivit stor. Blygseln är här!!
Madde tyckte dock inte att det var lika kul.

Så då blev man ensam nu då... eller ensam är jag ju inte för Adam är ju här, men det är så tyst och tomt! Oliver och Lars har åkt iväg för inskolningen och det känns så himla konstigt. Ingen som överröstar teven, ingen som härjar och Beyla ligger i lugn och ro i sin korg.
Adam sover nu så det är extra lugnt och tyst. Usch vad det här är ovant! Så här har jag inte haft det på 19 månader. Det är inte konstigt att man blir ställd av lugnet.

Jag ska ner på stan idag och köpa lite mer kläder åt Oliver. Annars har jag inget planerat. Ta en långpromenad med Beyla blir det nog. Jag tror att klockan kommer att gå extremt långsamt idag. Nån som har lust att haka på, på stan?

Oliver har bytt ut vattnet mot jorden i trädgården. Har ni aldrig duschat på det sättet? Inget att rekommendera kan jag lova!