En tradition i vår familj är att promenera på stubbåkern så fort bönderna har tröskat.
Det är riktig nostalgi för mig eftersom vi som barn alltid sprang ute på åkrarna och lekte.
Dessutom är det en trevlig start på den kommande hösten. 
Men Lars förstod inte riktigt poängen och tog ganska snart med sig Oliver tillbaka.






Hundarna älskade att få springa över vidderna med oss som sällskap.